Metodik

Aktören verkar i Sverige, riktar sig till en svensk publik, eller har en dokumenterad relation till en svensk aktör (till exempel genom samarbete, medlemskap, finansiering eller uttalanden).

Tillhörighet eller sympati för en ideologisk riktning är inte tillräckligt. Det krävs ett konkret, källbelagt uttalande eller agerande. Samma princip gäller för enskilda underlag: en ideologisk hållning utan en specifik handling dokumenteras inte.

Källkraven tillämpas lika oavsett om en aktör tillhör vänster, höger, islamism eller nazism. Att en rörelse är välkänd, ofta omskriven eller aktiv inom ett visst område gör den inte mer eller mindre granskningsbar. Det avgörande är alltid om det finns ett konkret, källbelagt underlag.

Judehatskollen drivs med begränsade resurser. Arbetet med att hitta och dokumentera underlag kan därför inte ske inom alla kategorier samtidigt. I praktiken koncentreras arbetet för tillfället mer på vänstern, vänsterextremismen och islamistiska miljöer. Det beror dels på att en lucka upplevdes finnas där jämfört med den bevakning högern och högerextremismen redan får av andra aktörer, dels på kapacitetsskäl.

Detta är en fråga om var arbetet just nu är koncentrerat – inte en skillnad i vilka krav som gäller. Tröskeln för inkludering är densamma oavsett ideologisk riktning. Ambitionen är att databasen med tiden ska omfatta samtliga kategorier i jämförbar omfattning.

Judehatskollen dokumenterar endast personer som agerat i offentlig kontext. En person tas upp om minst ett av följande gäller vid tidpunkten för uttalandet eller agerandet:

• Personen har en offentlig roll eller funktion, till exempel som förtroendevald, talesperson, styrelseledamot i en organisation eller yrkesroll riktad mot allmänheten (t.ex. journalist, religiös ledare eller lärare).
• Personen har själv sökt offentlighet, till exempel genom debattartikel, medverkan i media, tal vid offentlig sammankomst eller ett återkommande mönster av offentliga inlägg på sociala medier. Detsamma gäller inlägg i en sluten grupp eller kanal vars syfte är att sprida hat eller hot – det räknas som offentligt agerande även om gruppen kräver medlemskap.
• Identiteten är fastställd av en extern, etablerad källa (domstol, myndighet eller etablerad journalistik). Judehatskollen avslöjar aldrig själv en identitet.

Att en person raderar ett inlägg eller ett konto ändrar inte att handlingen var offentlig när den begicks. Bedömningen görs alltid utifrån rollen vid tillfället för uttalandet eller agerandet.

Antisemitism uttrycks inte alltid direkt mot judar. Den kan också ta sig uttryck i retorik om eller mot Israel som stat. Kritik av Israels politik är inte i sig antisemitisk. Två mönster avgör om sådan retorik dokumenteras:

• Antisemitiska troper överförda på Israel. Klassiska antijudiska föreställningar återanvänds med Israel som mål, till exempel likställandet av Israel med Nazityskland eller anklagelser om blodtörst, folkmord och andra blodsmytsanklagelser där "Israel" fungerar som substitut för det judiska kollektivet. Detta kan ligga till grund för ett underlag redan vid ett enstaka fall.
• Särbehandling av Israel jämfört med andra stater. En aktör som kritiserar flera länder på samma grunder (t.ex. Ryssland i Ukraina, Islamiska republiken Iran mot sin befolkning och Israel i Gaza) uttalar sig inte antisemitiskt enbart för att Israel ingår bland målen. Men en aktör som kräver att just Israel upplöses som nationalstat – utan att på motsvarande sätt ifrågasätta andra länders existensrätt trots liknande eller allvarligare konflikter – särbehandlar Israel. Samma fenomen kan visa sig som rangordning: Israel framställs konsekvent som världens värsta eller mest onda stat, utan att samma prioritet ges åt stater som begår allvarligare och bättre dokumenterade övergrepp.

Dessa mönster hänger nära samman med antisionism, motstånd mot judarnas rätt till nationellt självbestämmande – en folkrättslig princip som tillerkänns praktiskt taget alla andra folkgrupper. En konsekvent motståndare till nationalstater som koncept skulle inte ansluta sig till en rörelse som definieras kring att neka just ett enda folk denna rätt. Därför vägs ett aktivt antisionistiskt engagemang in i bedömningen av om Israel särbehandlas.

Det utgör dock aldrig ensamt grund för ett underlag. Kravet på ett mönster av konkreta, källbelagda uttalanden gäller även här, i linje med §3.2. I vissa fall används ordet "sionist" som substitut för "jude" i retorik som annars vore tydligt antisemitisk – sådana fall dokumenteras enligt samma källkrav som övrig antisemitism.

Aktörer kan markeras som aktiva eller inaktiva i databasen. Inaktiv status används till exempel när en organisation har upplösts eller när en person inte längre är offentligt verksam på det sätt som ursprungligen motiverade inkluderingen. Statusen påverkar inte tidigare dokumenterade underlag – det handlar om aktörens nuvarande situation.

Ingen källtyp diskvalificeras automatiskt, men styrkan varierar. En dom eller ett myndighetsbeslut väger tyngst. Myndighetsrapporter, nyhetsmedia och seriösa granskningar och rapporter bär ofta huvudvikten. Aktörens egna ord, säkrade genom skärmdump, länk och/eller arkivlänk, väger starkt i sig. Tidigare underlag i databasen kan användas som bakgrund, men aldrig som enda stöd för ett nytt underlag.

Ju starkare källan är, desto mer robust blir dokumentationen. Vid osäkerhet stärks underlaget innan publicering snarare än att en svag källa accepteras. Visar det sig senare att ett underlag inte håller måttet, korrigeras eller tas det bort (se §7).

Saknas språkkunskap internt används en sekundärkälla som redan verifierat uttalandet, eller en egen översättning. I det senare fallet anges alltid hur översättningen gjorts.

Allmän bakgrundsinformation (grundandeår, medlemsantal etc.) kan komma från sekundärkällor utan krav på primärkälla. Så snart texten beskriver en konkret handling eller koppling som är relevant för aktörens placering i databasen, gäller samma källkrav som för underlag.

Underlag arkiveras separat från den levande länken, vanligtvis med Wayback Machine hos Internet Archive. När en sida inte kan arkiveras externt (vanligt för vissa sociala medier) fungerar en egen, tidsstämplad skärmdump som bevis. En levande URL kan ändras eller tas bort – en sparad version kan inte det.

Arbetet bygger på öppna källor och OSINT-metoder. Det vilar också på den svenska offentlighetsprincipen. Granskningen omfattar innehåll på hemsidor och sociala medier (inklusive metadata) samt olika typer av dokument från myndigheter, organisationer och företag (s.k. grå litteratur). Den omfattar också forskning och rapporter från relevanta aktörer – både nationella och internationella – såsom Säkerhetspolisen och Nationellt centrum för terrorhotbedömning, Brå, Center mot våldsbejakande extremism (CVE), FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut), FN, Interpol, amerikanska källor som National Counterterrorism Center (NCTC) och diverse forskningsinstitut, tankesmedjor och experter. Exempel på sådana källor är Global Terrorism Index (Institute for Economics & Peace) och OpenSanctions med associerade dataset. När en källa inte är oberoende noteras det. Skärmdumpar, inlägg och arkivlänkar säkras löpande.